I Sverige läggs årligen tusentals ton av ett svårhanterligt avfall från stål- och verkstadsindustrin på deponi – så kallad slipmull. Det är inte bara slöseri med värdefulla resurser utan också en fara för miljön.
Thomas Ottink, doktorand på Chalmers tekniska högskola, har utvecklat en långsiktig, energisnål och hållbar metod för att återvinna slipmull och omvandla den till värdefulla produkter. För sitt arbete får han Renovas miljöstipendium 2024.
Stålindustrin är en av svensk ekonomis viktigaste hörnstenar, och producerar över fyra miljoner ton stål varje år. Med den stora produktionen kommer också stora mängder avfall. Varje år deponeras över 400 000 ton industriavfall från stålproduktion. En betydande del av avfallet uppstår i verkstadsindustrin vid bearbetning av stålytor. Slipmull består till runt 80 procent av järn men klassificeras ofta som farligt avfall för att det också innehåller oljor och olika andra metaller. Det är svårt att återvinna på ett hållbart och säkert sätt.
– Det finkorniga materialet rostar lätt och kan självantända och är dessutom svårt att smälta ner till nytt stål, vilket gör att det läggs på deponier eller förbränns i stora mängder. Det är både dyrt och dåligt för miljön, förklarar Thomas Ottink, kemist och doktorand vid avdelningen för Industriell materialåtervinning på Chalmers.
Han har i sin forskning kommit fram till en ny, banbrytande metod för att hantera problemet. Genom en hydrometallurgisk tvåstegsprocess behandlas slipmullen med saltsyra, där järn utvinns och omvandlas till järnklorid – ett ämne som kan användas vidvattenrening.
Den energieffektiva processen kan genomföras i rumstemperatur och som bonus produceras en biprodukt i form av vätgas.
– Det känns extra meningsfullt att kunna bidra till framtidens gröna energisystem, säger Thomas Ottink. Men de största miljövinsterna är att vi kan minska behovet av att bryta ny järnmalm och undvika deponi av farligt avfall.
Thomas Ottinks arbete skapar också ekonomiska fördelar för industrin, som kan minska sina kostnader för avfallshantering och samtidigt producera produkter för försäljning, som vattenrenare och vätgas.
– Min förhoppning är att vi inom några år kan skala upp processen och göra det här till en naturlig del av stål- och verkstadsindustrin. Jag är väldigt glad och tacksam över Renovas miljöstipendium som hjälper mig ta nästa steg mot det målet, säger han.
Renovas miljöstipendium:
Renova donerar 100 000 kronor årligen till ett forskningsstipendium för doktorander och unga forskare vid Chalmers och Göteborgs universitet inom alla vetenskapsområden. Forskningen ska bedrivas inom miljöområdet och ha anknytning till Renovas verksamhet.
